Min anhörig är psykiskt sjuk och bor i ensam […]

Fråga
Min anhörig är psykiskt sjuk och bor i ensam i en lägenhet. Jag misstänker att han inte får i sig någon ordentlig mat – han får sig inte för att laga mat eller att sköta andra rutiner i hemmet, till exempel städning och inköp. Han sitter mest inaktiv i sin lägenhet och tar sig inte ut – han blir väldigt ensam. Skulle en arbetsterapeut kunna hjälpa honom?

Svar
I vilken ände man börjar beror på hur det ser ut med motivationen att söka hjälp hos din anhörig. Finns motivation tycker jag absolut att ni ska kontakta en arbetsterapeut på vårdcentralen alt på öppenvårdspsykiatrin beroende på vart din anhörig har sin sjukvårdskontakt. Det första arbetsterapeuten troligtvis gör är att kartlägga vardagssituationen för din anhörig.

Utifrån denna kartläggning sedan bedöma behovet av stöd och hur det i så fall skulle kunna se ut. Stöd kan till exempel vara hjälpmedel för att komma ihåg att städa och handla. Förslag skulle även kunna ges på hur dessa rutiner kan utformas för att underlätta igångsättandet och genomförandet. Skulle bedömningen visa att din anhörig behöver mer kontinuerlig hjälp av praktiskt art kan arbetsterapeuten, med din anhörig tillåtelse, kontakta en biståndshandläggare i er kommun. Handläggaren i sin tur utreder och beslutar om till exempel boendestöd. Boendestöd är personer som utifrån behov kontinuerligt kommer hem till personen ifråga och tillsammans med denne till exempel städar eller går och handlar (till skillnad från hemtjänst som gör sysslor åt någon). Finns behov av en kontaktperson eller daglig sysselsättning för att bryta isolering kan en handläggare även besluta och initiera en sådan kontakt.

Är inte din anhörig motiverad till att söka hjälp skulle en mer förutsättningslöst träff med en arbetsterapeut vara en början. Arbetsterapeuten kan berätta om vilken hjälp som finns att få och utifrån samtalet kan det vara lättare att besluta om man vill ha hjälp eller inte. Man kan behöva ta det i små steg och börja med något som din anhörig verkligen är intresserad av och skulle vilja kunna göra, för att på så sätt bygga en relation och förtroende för att våga ta nästa steg i rehabiliteringen.

Med vänliga hälsningar
Sofia Ringvall
Leg arbetsterapeut