Posts Tagged ‘barn’

Flicka 12 år, efter många år av eskalerande svårigheter, speciellt i skolsituationen, förra året diagnosticerad med autism och adhd utan hyperaktivitet. Är mycket social men saknar nu vänner på grund av kraschad skolgång och medföljande kamratrelationer, följt av svår stress med ångest och depression, samt utbrändhetssymptom.[…]

Fråga:
Flicka 12 år, efter många år av eskalerande svårigheter, speciellt i skolsituationen, förra året diagnosticerad med autism och adhd utan hyperaktivitet. Är mycket social men saknar nu vänner på grund av kraschad skolgång och medföljande kamratrelationer, följt av svår stress med ångest och depression, samt utbrändhetssymptom. Klarar sedan länge nu ej av skolmiljön och dess krav och är mest hemma.

Har sedan diagnosen fått gå på dagslägerverksamhet som finns i kommunen. Hon tycker om denna verksamhet, men skulle behövt fler kamratkontakter.

Flickans föräldrar har sökt hjälp under många år, alltmedan situationen eskalerade.

På grund av måendet har hon testat olika antidepressiva vilket ej hjälpt. Hon har även testat adhd-medicin som ej fungerat. BUP säger att terapi inte ges till barn i hennes ålder då de inte kan tillgodogöra sig det.

Finns det inget mer som kan erbjudas till hjälp?!

Finns det verkligen inte tillgång till någon sorts terapi eller konkret psykologiskt stöd för barn i hennes ålder?

Finns det  arbetsterapeuter som skulle kunna göra en insats i hennes fall?

Svar:

Man kan få insatser vi kommunen, såsom LSS-insatser till exempel avlösarservice i hemmet, korttidsvistelse, läger verksamhet etc. I vissa fall kan det även behövas mer insatser och då brukar det kunna ske via socialtjänsten såsom familjeteam, om man har behov av mycket insatser mot både barn och föräldrar.
Man kan även få vissa insatser från region/landstinget och ibland är det via BUP och ibland är det habiliteringen som ger insatser till barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd (AST). Inom båda dessa verksamheter (BUP och hab) finns det arbetsterapeuter som kan hjälpa till kring barnets vardagsfungerande, exempelvis med struktur och schema, utprovning av kognitivt stöd.

Jag har svårt att uttala mig om tillgänglig terapi eftersom det inte faller under arbetsterapi.
Det brukar alltid finnas arbetsterapeuter inom BUP och Habiliteringen som man kan få stöd av. Annars kan man vända sig till arbetsterapeuten som finns inom primärvården/vårdcentralen och i vissa elevhälsoteam (inom skolverksamheten) kan det också finnas arbetsterapeuter.

Med vänlig hälsning

Cecilia Staaf
Leg. Arbetsterapeut

 

Läs mer ...

Jag undrar hur det är att jobba som arbetsterapeut med mer inriktning på barn? […]

Fråga:

Jag undrar hur det är att jobba som arbetsterapeut med mer inriktning på barn? Vad är positivt/negativt? Är det tungt psykiskt eller är det givande?
Sedan undrar jag om man själv kan ha psykiska besvär (lindriga som t.ex. depression) och vara arbetsterapeut?
Och sist men inte minst, är arbetsterapeut ett stressigt yrke?

Svar:

Du hade tre frågor som jag ska försöka besvara. Den första frågan är hur det är att arbeta med barn som arbetsterapeut.

Jag kan bara svara utifrån mina egna erfarenheter. Jag arbetar på ett akutsjukhus och trivs mycket bra med mitt arbete. Det är omväxlande och ofta givande eftersom de flesta av barnen man träffar gör framsteg och blir bättre. Ibland går det dock inte så bra, det händer att barn dör eller att de inte går framåt. När man arbetar med barn arbetar man även med deras föräldrar – vi kallar det att vi arbetar familjecentrerat. Detta är oftast bara positivt, föräldrarna är en viktig resurs och stöd för sina barn. Men föräldrar är olika och har olika förutsättningar att stötta sina barn. Om det handlar om ett akut insjuknande eller en akut skada är de flesta i en svår kris eller chocktillstånd och detta måste vi hantera. Om man tycker om barn så tror jag att man tycker mycket om att arbeta med barn. Det kan vara svårt ibland, men då tycker jag att man ska be om handledning. Vi som arbetar med barn tycker ofta att de i sjukvården vi arbetar tillsammans med har en god förståelse för vad vi som arbetsterapeuter gör, vilket är viktigt på ett professionellt plan.

Din andra fråga handlar om det går att arbeta som arbetsterapeut om man ibland har depression. Jag tycker egentligen inte att det borde vara något problem. Men det kan ju bero på hur depressionen tar sig uttryck, och hur mycket den påverkar det dagliga livet. Vi måste ju kunna utbilda oss och arbeta även om vi har en mer eller mindre kronisk sjukdom. Det gäller att kunna hålla isär det privata och det professionella och ta hand om sig själv.

Tredje frågan är om det är ett stressigt arbete att vara arbetsterapeut.

På den frågan måste jag svara att det beror nog på med vad och var man jobbar samt om man lätt blir uppstressad. I dagens arbetsmarknad förefaller det som om allt blir stressigare hela tiden. Jag tror dock att det handlar mycket om hur man hanterar stress. Det är viktigt att man har redskap för hur man strukturerar sin dag, lär sig säga nej och kanske försöker lära sig göra rätt saker. Det innebär att man arbetar effektivt – inte för att man ska kunna göra ännu mer utan för att man ska kunna hinna med. Själv upplever jag att ibland kan man nästan gå in i ett flow när det är mycket att göra. Det som blir ett problem är när man inte har kontroll över arbetsbelastningen.

Jag vet inte om dessa svar har gjort det lättare för dig. Arbetsterapeut är ett trevligt yrke som borde ha framtiden för sig. Lycka till!

Med vänlig hälsning

Maud Hagberg
Leg. arbetsterapeut

Läs mer ...